Bhagavad Gita 1.12
तस्य संजनयन्हर्षं कुरुवृद्धः पितामहः। सिंहनादं विनद्योच्चैः शङ्खं दध्मौ प्रतापवान्।।
tasya sañjanayan harṣhaṁ kuru-vṛiddhaḥ pitāmahaḥ siṁha-nādaṁ vinadyochchaiḥ śhaṅkhaṁ dadhmau pratāpavān
Word-by-Word
| Sanskrit | Transliteration | Meaning |
|---|---|---|
| tasya | tasya | his |
| sañjanayan | sañjanayan | causing |
| harṣham | harṣham | joy |
| kuru-vṛiddhaḥ | kuru-vṛiddhaḥ | the grand old man of the Kuru dynasty (Bheeshma) |
| pitāmahaḥ | pitāmahaḥ | grandfather |
| sinha-nādam | sinha-nādam | lion’s roar |
| vinadya | vinadya | sounding |
| uchchaiḥ | uchchaiḥ | very loudly |
| śhaṅkham | śhaṅkham | conch shell |
| dadhmau | dadhmau | blew |
| pratāpa-vān | pratāpa-vān | the glorious |
His glorious grandsire, the oldest of the Kauravas, roared like a lion to cheer Duryodhana and blew his conch.
उस समय कौरवों में वृद्ध, प्रतापी पितामह भीष्म ने उस (दुर्योधन) के हृदय में हर्ष उत्पन्न करते हुये उच्च स्वर में गरज कर शंखध्वनि की।