Bhagavad Gita 1.13
ततः शङ्खाश्च भेर्यश्च पणवानकगोमुखाः। सहसैवाभ्यहन्यन्त स शब्दस्तुमुलोऽभवत्।।
tataḥ śhaṅkhāśhcha bheryaśhcha paṇavānaka-gomukhāḥ sahasaivābhyahanyanta sa śhabdastumulo ’bhavat
Word-by-Word
| Sanskrit | Transliteration | Meaning |
|---|---|---|
| tataḥ | tataḥ | thereafter |
| śhaṅkhāḥ | śhaṅkhāḥ | conches |
| cha | cha | and |
| bheryaḥ | bheryaḥ | bugles |
| cha | cha | and |
| paṇava-ānaka | paṇava-ānaka | drums and kettledrums |
| go-mukhāḥ | go-mukhāḥ | trumpets |
| sahasā | sahasā | suddenly |
| eva | eva | indeed |
| abhyahanyanta | abhyahanyanta | blared forth |
| saḥ | saḥ | that |
| śhabdaḥ | śhabdaḥ | sound |
| tumulaḥ | tumulaḥ | overwhelming |
| abhavat | abhavat | was |
Then, suddenly, conches, kettledrums, tabors, drums, and cow horns blared forth from the Kaurava side, and the sound was tremendous.
तत्पश्चात् शंख, नगारे, ढोल व शृंगी आदि वाद्य एक साथ ही बज उठे, जिनका बड़ा भयंकर शब्द हुआ।