Bhagavad Gita 11.14
ततः स विस्मयाविष्टो हृष्टरोमा धनञ्जयः। प्रणम्य शिरसा देवं कृताञ्जलिरभाषत।।
tataḥ sa vismayāviṣhṭo hṛiṣhṭa-romā dhanañjayaḥ praṇamya śhirasā devaṁ kṛitāñjalir abhāṣhata
Word-by-Word
| Sanskrit | Transliteration | Meaning |
|---|---|---|
| tataḥ | tataḥ | then |
| saḥ | saḥ | he |
| vismaya-āviṣhṭaḥ | vismaya-āviṣhṭaḥ | full of wonder |
| hṛiṣhṭa-romā | hṛiṣhṭa-romā | with hair standing on end |
| dhanañjayaḥ | dhanañjayaḥ | Arjun, the conqueror of wealth |
| praṇamya | praṇamya | bow down |
| śhirasā | śhirasā | with (his) head |
| devam | devam | the Lord |
| kṛita-añjaliḥ | kṛita-añjaliḥ | with folded hands |
| abhāṣhata | abhāṣhata | he addressed |
Then, Arjuna, filled with wonder and his hair standing on end, bowed his head to the God and spoke with palms joined.
उसके उपरान्त वह आश्चर्यचकित हुआ हर्षित रोमों वाला (जिसे रोमांच का अनुभव हो रहा हो) धनंजय अर्जुन विश्वरूप देव को (श्रद्धा भक्ति सहित) शिर से प्रणाम करके हाथ जोड़कर बोला।।