VedaLink

Ancient wisdom, verse by verse.

Bhagavad Gita 11.50

सञ्जय उवाच इत्यर्जुनं वासुदेवस्तथोक्त्वा स्वकं रूपं दर्शयामास भूयः। आश्वासयामास च भीतमेनं भूत्वा पुनः सौम्यवपुर्महात्मा।।

sañjaya uvācha ity arjunaṁ vāsudevas tathoktvā svakaṁ rūpaṁ darśhayām āsa bhūyaḥ āśhvāsayām āsa cha bhītam enaṁ bhūtvā punaḥ saumya-vapur mahātmā

Word-by-Word

SanskritTransliterationMeaning
sañjayaḥ uvāchasañjayaḥ uvāchaSanjay said
itiitithus
arjunamarjunamto Arjun
vāsudevaḥvāsudevaḥKrishna, the son of Vasudev
tathātathāin that way
uktvāuktvāhaving spoken
svakamsvakamhis personal
rūpamrūpamform
darśhayām āsadarśhayām āsadisplayed
bhūyaḥbhūyaḥagain
āśhvāsayām āsaāśhvāsayām āsaconsoled
chachaand
bhītambhītamfrightened
enamenamhim
bhūtvābhūtvābecoming
punaḥpunaḥagain
saumya-vapuḥsaumya-vapuḥthe gentle (two-armed) form
mahā-ātmāmahā-ātmāthe compassionate

Sanjaya said, Having thus spoken to Arjuna, Krishna again showed His own form. The great Soul, assuming His gentle form, then consoled Arjuna, who was terrified.

संजय ने कहा -- भगवान् वासुदेव ने अर्जुन से इस प्रकार कहकर, पुन: अपने (पूर्व) रूप को दर्शाया, और फिर, सौम्यरूप महात्मा श्रीकृष्ण ने इस भयभीत अर्जुन को आश्वस्त किया।।