VedaLink

Ancient wisdom, verse by verse.

Brihadaranyaka Upanishad 1.2

ऊवध्यमस्यार्धजग्धं सिकताः सिन्धवो गुदाः । यकृच्च क्लोमानश्च पर्वताः । ओषधयश्च वनस्पतयश्च लोमानि । उद्यन् पूर्वार्धः निम्लोचन् जघनार्धः । यद्विजृम्भते तद्विद्योतते । यद्विधूनुते तत्स्तनयति । यन्मेहति तद्वर्षति । वागेवास्य वाक् ॥

uvadhyam asyardhajagdham sikatah sindhavo gudah | yakrich cha klomanash cha parvatah | oshadhayash cha vanaspatayash cha lomani | udyan purvardha nimlochañ jaghanardha | yad vijrimbhate tad vidyotate | yad vidhunute tat stanayati | yan mehati tad varshati | vag evasyaa vak ||

Its half-digested food is the sand; its blood-vessels are the rivers; its liver and lungs are the mountains. Its herbs and trees are the hairs on its body. The rising sun is its fore-part; the setting sun is its hind-part. When it yawns, there is lightning; when it shakes, there is thunder; when it urinates, there is rain. Speech indeed is its voice.

उसका अर्धपचा भोजन बालू है; नदियाँ उसकी रक्तवाहिनियाँ हैं; पर्वत यकृत और फुफ्फुस हैं। ओषधियाँ और वनस्पतियाँ उसके रोम हैं। उदित होता सूर्य उसका पूर्वार्ध है, अस्त होता सूर्य पश्चार्ध है। जब वह जम्हाई लेता है, बिजली चमकती है; जब कँपता है, गर्जन होती है; जब मूत्र विसर्जन करता है, वर्षा होती है। वाक् ही उसकी वाणी है।