VedaLink

Ancient wisdom, verse by verse.

Brihadaranyaka Upanishad 2.18

स होवाचाजातशत्रुः यत्रैष एतत्सुप्तोऽभूत् य एष विज्ञानमयः पुरुषः तदेषां प्राणानां विज्ञानेन विज्ञानमादाय य एषोऽन्तर्हृदय आकाशस्तस्मिन्छेते | तानि यदा गृह्णात्यथ हैतत्पुरुषः स्वपिति नाम | तद्गृहीत एव प्राणो भवति गृहीता वाक् गृहीतं चक्षुः गृहीतं श्रोत्रं गृहीतं मनः ॥

sa hovachaajatashatruh yatraisha etat supto'bhut ya esha vijnanamayah purushah tad esham prananam vijnanena vijnanam adaya ya esho'ntar hridaya akashas tasmin chete | tani yada grihnaaty atha haitat purushah svapiti nama | tad grihita eva prano bhavati grihita vak grihitam chakshuh grihitam shrotram grihitam manah ||

Ajatashatru said: 'When this conscious being was thus asleep, he absorbed the consciousness of the senses into his own consciousness and lay in the space that is within the heart. When he takes in these senses, the person is said to be asleep. Then the breath is absorbed, speech is absorbed, the eye is absorbed, the ear is absorbed, the mind is absorbed.'

अजातशत्रु ने कहा: 'जब यह विज्ञानमय पुरुष सो रहा था, तब उसने इन प्राणों की चेतना को अपनी चेतना में समेट लिया और हृदयाकाश के भीतर विश्राम किया। जब वह उन्हें ग्रहण करता है, तब उसे सोया हुआ (स्वपिति) कहते हैं। तब प्राण ग्रहीत होता है, वाक् ग्रहीत, चक्षु ग्रहीत, श्रोत्र ग्रहीत, मन ग्रहीत।'