Brihadaranyaka Upanishad 2.41
स यथा सैन्धवखिल्य उदके प्रास्त उदकमेवानुविलीयेत न हास्योद्ग्रहणायेव स्यात् यतो यतस्त्वादद्यात् लवणमेव | एवं वा अर इदं महद्भूतमनन्तमपारं विज्ञानघन एव | एतेभ्यो भूतेभ्यः समुत्थाय तान्येवानुविनश्यति | न प्रेत्य संज्ञास्तीत्यरे ब्रवीमीति होवाच याज्ञवल्क्यः ॥
sa yatha saindhava-khilya udake prasta udakam evanuviiyeta na hasyodgrahanayeva syat yato yatas tvadadyaat lavanam eva | evam va ara idam mahad bhutam anantam aparam vijnana-ghana eva | etebhyo bhutebhyah samutthaya tany evanuvintashyati | na pretya samjnastity are bravimiti hovacha yajnavalkyah ||
'As a lump of salt thrown into water dissolves in water and cannot be taken out again as salt, though wherever you taste the water it is salty — even so, O Maitreyi, this great Being, infinite and boundless, is but a mass of consciousness. Having arisen from these elements, it merges back into them. After departure there is no more separate consciousness — this is what I say.' Thus spoke Yajnavalkya.
'जैसे नमक की डली जल में डालने पर उसमें घà¥à¤² जाती है — उसे उठाकर नहीं लाया जा सकता; जहाठसे à¤à¥€ जल उठाओ, वह नमकीन ही मिलता है — वैसे ही यह महानॠअननà¥à¤¤ à¤à¥‚त (आतà¥à¤®à¤¾) जà¥à¤žà¤¾à¤¨ का अननà¥à¤¤ समà¥à¤¦à¥à¤° है। इन à¤à¥‚तों से उतà¥à¤ªà¤¨à¥à¤¨ होकर उनके साथ ही नषà¥à¤Ÿ हो जाता है — मृतà¥à¤¯à¥ के बाद कोई संजà¥à¤žà¤¾ नहीं रहती।' — à¤à¤¸à¤¾ याजà¥à¤žà¤µà¤²à¥à¤•à¥à¤¯ ने कहा।