VedaLink

Ancient wisdom, verse by verse.

Brihadaranyaka Upanishad 6.19

स होवाच, तथा नस्त्वं तात जानीथा यथा यन्मैतद्विद्यासं कथमहं त्वावक्श्यमिति; स ह गौतमः प्रवाहणस्य जैवलेरन्तिकमेयाय; तमागतमर्हांचकार; स ह प्रातः सभागमुदेयाय; तमुवाच, मानुषस्य भगवन्गौतम वित्तस्य वरं ददाम इति; स होवाच, तवैव रम्यं मानुषम् — यां तु मह्यं वाचमवादीस्तामेव मे ब्रूहीति ॥

sa hovaacha, tathaa nastvam taata jaaniithaa yathaa yanmaitadvidyaasam kathamaham tvaa vakshyamiti; sa ha gautamah praavahanasya jaivalidrantikameyaaya; tamaagatamarhaanchkaaara; sa ha praatah sabhagamudeyaaya; tamuvaacha, maanushasya bhagavangautama vittasya varam dadaama iti; sa hovaacha, tavaiva ramyam maanusham — yaam tu mahyam vaachamavaadiistaameva me bruuhiiti

The father said, 'Son, you should know me — whatever I myself knew, I have told you. Come, let us both go and live as students with the king.' So Gautama went to Pravahana Jaivali. The king received him with honor. The next morning, when the king came to his assembly, he said, 'Venerable Gautama, I offer you a boon of human wealth.' Gautama replied, 'Keep your human wealth, O king. Tell me rather the teaching you spoke of to my son.'

पिता ने कहा, ‘पुत्र! तुम मुझे जानो — जो कुछ मैं स्वयं जानता था, वह सब मैंने तुम्हें कहा। चलो, हम दोनों ही उस राजा के पास जाकर ब्रह्मचारी की भाँति निवास करें।’ अतः गौतम प्रवाहण जैवलि के पास गए। राजा ने उनका पूजन किया। प्रातःकाल जब राजा सभा में आए, तब उन्होंने कहा, ‘भगवन् गौतम! मैं आपको मानवीय धन का वर देता हूँ।’ गौतम बोले, ‘मानवीय धन तुम्हारे ही पास रहे। जो वाणी (विद्या) तुमने मेरे पुत्र से कही थी, वही मुझे कहो।’