Prashna Upanishad 4.5
अत्रैष देवः स्वप्ने महिमानमनुभवति | यद्दृष्टं दृष्टमनुपश्यति श्रुतं श्रुतमेवार्थमनुशृणोति देशदिगन्तरैश्च प्रत्यनुभूतं पुनः पुनः प्रत्यनुभवति दृष्टं चादृष्टं च श्रुतं चाश्रुतं चानुभूतं चाननुभूतं च सच्चासच्च सर्वं पश्यति सर्वः पश्यति ॥
atraisha devah svapne mahimanam anubhavati | yad drishtam drishtam anupashyati shrutam shrutam evartham anushrinoti deshadigantaraish cha pratyanubhutam punah punah pratyanubhavati drishtam chadrishtam cha shrutam chashrutam chanubhutam chananubhutam cha sach chasach cha sarvam pashyati sarvah pashyati ||
There this deity in dream experiences greatness. Whatever was seen, he sees again; whatever was heard, he hears again; whatever was experienced in different places and directions, he experiences again and again. Seen and unseen, heard and unheard, experienced and unexperienced, real and unreal — he sees all. Being all, he sees.
वहाँ स्वप्न में यह देव अपनी महिमा का अनुभव करता है। जो देखा है, उसी को पुनः देखता है; जो सुना है, उसी को पुनः सुनता है; जो विभिन्न देशों और दिशाओं में अनुभव किया है, उसे बार-बार अनुभव करता है। दृष्ट-अदृष्ट, श्रुत-अश्रुत, अनुभूत-अननुभूत, सत्-असत् — सब कुछ देखता है; वह स्वयं सर्वरूप होकर देखता है।